Dimman lättar över de saffransgula fälten
kvinnan med purpurfärgad poncho,
tar vila under eukalyptusträd
erbjuder inte mycket till skydd
men vilan gör väl.

Hennes livsgjutna händer
spårat tid av hårt arbete,
ett liv på en åker, där hon vigt liv
åt den brungråa jorden.

När den vigda solen faller ner över
fälten, vaggar säden till ro
beger sig kvinna hemåt
om löften som sakta börjar gro
i hennes inre.

I natt ska hon skänka
modersgudinnan sitt liv
i natt ska hon åter bli
det frö från det hon var kommen
en återbäring
och en hälsning om

att så härlig är jorden...