jag skrubbade golvet ordentligt
låg på knä för att få bort precis allt
de sägs att ord sätter sig i väggarna
så jag skrubbade dom också

de vita lakanen tvättade jag fler gånger
vissa fläckar sitter alltid kvar
du vet fläckar som man minns
de där som inte syns för blotta ögat men som känns

men min kropp blev varken hel eller ren
det är fortfarande en del bitar som fattas
jag föll sönder när du gick
och du tog med ungefär hälften av mig

ibland sitter jag på trappan och väntar
på bättre tider kan man tro, men mest på dig
alla minnen finns kvar i själen och i hjärtat
bilder i huvudet som inte går att sudda ut

skulle vara snällt om du kom tillbaks
kanske kunde vi ta farväl på ett vettigt sätt
jag kanske kunde krama dig
och önska dig lycka till

- och försöka glömma ditt sätt att le