Jag abdikerar min
värdsliga mantel
sveper in mig
i själens boning

deporterar all dissonans
och fraktar mig själv
till ingemans land 

du kallar mig irrationell
jag säger;
det är förnuftet som styr

din obstruktion bevittnar bara
en rädslohärd, som varar, pyser ut
i dina dödliga extrimiteter
där du lever ditt eget inferno

jag har reviderat din världsbild
förlorat min syn
men transformerat en ny
mycket klarare syn

det yttersta retrospektivet
blev framtidens vy
i ny och härlig skönhets skrud