Draken Nidhögg höjer sin breda skalle och bligar mörkt upp mot Yggdrasils gröna värld.

    
Jag gnager det onda trädet
sätter tänder i stammen
sliter de ruttna rötterna.
I den mörka jordens hålgångar
lever jag mitt liv
och ser stundom upp mot askens krona.
Vinden trycker trädet fram och åter
och jag gnager dess rötter -
vem får det slutligen på fall?
Kvistar faller till marken,
hjortar och getter betar däruppe
under örnens väldiga vingar -
vem slår världsträdet till marken?

Jag sänker mitt tunga huvud.
Arbetet måste fortsätta.