Inuti det olevda livet
lever vi till åminne av dig
redan förbrukade
står vi oförbrukade
med endast höljet
runt vår kropp

flyktiga livsperspektiv
stunder då vi andats
bortsprungna år
skingrade rökmoln

skyddar oss med
högre makters tänkande
reflekterandets vanmakt
vad är det som kommer och går
var det livet

tro ej, att godtyckligt ana
sidospåren i var mans beaktan

ty intet vilar där du själv
ej beror
hoppet utan
själfull betraktan
endast gagnlöst rov