Ja, jag älskar
bortom allt förstånd

där marken blir vit
och tystnaden ebbar ut

ty liksom livet vänder sig i sin grav
vänder jag mig om

jag är inte alls som förut
det är så gott att vara bara jag

du kan inte längre nå mig
du är bortom såren

jag bryr mig inte längre om
det som sades

det som gjordes

bryr mig sällan
du är bortom min förundran
jag är bara till för min egen
beundran

du är förevigad i skymundan

sakta, sakta, skymtar jag
fragment av det som varit jag

återbrukar avfallsspår
gårdagens skugga
återuppstår