Jag hoppar och jag skuttar, lyder minsta vink
Med hjälp av dina händer, fyller vatten i en hink

Du är en märklig man som styr och ställer
Vattnet jag snarast med detsamma uthäller

Du får mig givetvis (?) att falla pladask
Jag krälar omkring som en slemmig mask

Så reser du mig upp...får mig att gå
Jag frågar inget...behöver inte förstå

För jag vet att du gör så att jag ödmjukt kan bocka
Livet är ju så här enkelt för en marionettdocka...