Jaha..så sitter jag här igen...
lindar mina ord i nån sorts siden

Kanske vore det enklare att skrika rakt ut?
Men det kommer nog med tiden...

Man vill ju ändå fylla ut det tomrum
som skapas mellan alla rader

För det är nog där det mesta står skrivet
i en sanningshalt på 100 grader

Så om du tittar efter riktigt noga
läser alla tomma rader en gång till

Någonstans däremellan står det klart,
alldeles tydligt...precis vad jag vill