Jag måste nog ha ett mirakel
fast de alla tyvärr tagit slut
där jag går som skuggan i rummet
febrigt glädjelös varje minut

Tiden, nödvändigt ont att bli av med
meningslös heter aldrig en vän
existerar i gårdagens smärta
dold i skräcken för gryningen

Kanske finns någon ängel därute
som kan svara och visa en väg
känna målet med början i slutet
som kan hjälpa mej hitta min själ

Ängel ratad sen barndomens år
rör vid sorgen med kärlek så stor
torka varsamt den saltaste tår
djupt i hjärtat där ensamhet bor

För jag måste nog få ditt mirakel
till att fylla det fasliga med
kunna stilla det hungriga gapet
blanda färger i gråheten ner

Kall tycks jorden och kyligt mitt sinne
iskristaller har lämnats åt mej
kanske stormen som drivit fram vintern
mojnar stilla, till vår genom dej

Ängel kom, för jag tömd står vid stupet
rädda hoppet som inte finns kvar
nån förtröstan finns inte i djupet
mina frågor får alls inga svar

Kära ängel kom och rör vid min panna
där allt liv blivit knivar och klor
genom drömmarnas glassplitter rämnat
dock därinne jag tror att du bor.

92.05.23

Lätt redigering 07.10.31