Jag sätter mig i värmen från eldens ljuvliga sken

Känner ett vemod...ska försöka göra min tanke ren

Sluter mina ögon...tar en sväng i mitt inre komplex

Det är nu som alla slumrande känslor sakta väcks

Jag säger till nyvaket vemod -Dags att släppa taget!

Du måste lämna plats åt något viktigt...mitt egna JAGET

Vemodet stilla lägger sig på min brinnande eldstad

Det knastrar en liten stund...och bort far ett glödgat blad

Sen är spåren av vemodet borta...för tusende gången

Tills det blir dags igen...när jag hör den vemodiga sången