Ni vet,

Man har ätit en måltid
Och timmarna har därpå förflutit
I mättnadens tillfredsvarande

Då, plötsligt

Då intrycken av födan
Hunnit sjunka undan; blekna,
Då blickpunkten hunnit skifta fokus
Och tanken vandrat vidare

Då frigör sig ett kryddkorn
Som, en ovetandes,
Suttit fastkilat mellan tänderna

Och en smärre smaksensation,
Ett parasoll av minnesintryck
Från den tidigare matstunden
Slår ut i munhålan

Då vill man gärna,
Att den där måltiden var god
Så att minnet blir angenämt