Jag har en kurva som
slingrar sig geometriskt ner
mot dalen

fångas i flykten
väcker uppståndelse

där i tillfällig sinnesförvirring
uppstår kaos
destination okänd

blottad i tid och otid
för icke sedda ögon

torrlagd och ödesfylld
söker sin förman...
att lätta ankar

går på grund
på djupt vatten
slukas av
längtansmonster
på torra land

fyll min graal
med seende ögon
fyll mig med kärleks
ormar, transformera min kropp
väck mig upp ur min slumrande vila
lova att älska mig hel,
bortom sans, förnuft och vett
låt mig tråna, bedja om frid
från dina heta fingrar som bränner min själ
amore, låtom oss viska våra namn
insvedda i våra kroppar för alltid
där du lade till, tog mitt hjärta
och försvann in i dimman
fruktade jag åter en öken
större än den som försvann