Vinden leker, litet så som vindar gör
nu under hösten
med löv
hår
och skratt

iakttar varje steg, alla andra tar
när jag stilla står
kan inte hjälpa det

fastnade mitt i
inte i en tanke, ej heller
i steg

nej, utan till dosans toner

eller är det en dosa, jag vet inte
för ordet på det instrumentet
har jag aldrig lärt mig

inget man ser var dag
i en park
som denna

där jag stilla står
inte mitt i en tanke, ej heller
i steg

som förtrollad är jag tom
där locken på ögon slutna
känner
allt runomkring

där vinden leker, som vindar gör
nu under hösten
med löv
hår
och skratt

då jag åter öppnar ögonen
står han där och ler
spelmannen

hans gråblå blick, borrar sig in
i varje skrymsle av min själ
obarmhärtigt brännande
vänligt

får den spontana känslan
att gömma mig
men jag är fängslad

inte mitt i en tanke, ej heller
i steg

men i hans blick
som ler mig
varm