Där borta sitter en flicka,
Hon sitter för sej själv.
Hon ser i mina ögon,
Men inte i mej.


Det är flickan jag försökte hjälpa.
Hjälpa från ensamheten.
Och föraktet för sej själv.
Men du behövde aldrig någon hjälp.

Som en hyena slickar du i dej orden.
Ivrigt och glupskt.
Dom vänliga orden jag sänder för att värma.
Jag säger att du är vacker och speciell.
Att dina problem är svåra,
Men att du klarar dem än då.

Jag säjer du är stark och jag är svag.
Jag säjer att din otillräcklighet är inget emot jag.
Du fnyser mot orden.
Och säjer att du hatar dej själv.
Att du är konstig och ond.

Jag vet inte.
Men tänkte du någonsin på mej?
Eller skulle det för alltid bara handla om dej?
Aldrig att du såg mina problem.
Dom var för små för dej.
Jag var alltid den problemfria av oss.
Du sa: att så var det förstås.

Men du såg aldrig mina tårar.
Tårar som rinner nästan jämt.
Jag vet inte,
Men dina problem har aldrig varit
Att du är ful, konstig, svag, dum.

Om du någonsin kunde lyfta blicken högre.
Titta dej omkring, skulle problemet vara borta.
Men du trivs.
I ditt rike är du störst, vackrast och smartast.
Och du tar nådigt emot våra ord.
Slickar i dej dom som en hyena.

Där borta sitter en flicka,
Hon sitter för sej själv.
Hon ser i mina ögon,
Men inte i mej.

Och det är så det ska vara.
Det är så hon vill ha det.