Jag steg försiktigt fram och öppnade dörren i den formalia-barriär,

Det hänsynens bullerplank som avskärmar och skiljer oss.

Ett leende, några utväxlade ord,

Och för en kort stund hölls luckan i tungsinnets himmel öppen

Och lät likt en riktad strålkastare befriande ljus strila ned över scenen

För en kort stund kläddes skapelsen åter i kulörer,

För en kort stund fick jag mitt färgseende tillbaka,

och drog in stråken av livsluft i några djupa andetag.