Om allting, men ändå ingenting

grusade förhoppningar

brustna illusioner.



Ett ensamt hjärtas sorgsna bankande,

så tungt, så dovt

att det hotar spränga bröstkorgen



En känsla som inte går att förklara

om ingenting som blev mindre än ingenting.



En utebliven känsla växer till ett berg av sorg,

ett bortvänt ansikte vid sömnens inträde.



Inga varma armar runt min kropp,

ingen som smeker min kind.



Ett täcke som enda skydd

mot ensamheten.