Han gör så lite väsen av sig

att han inte ens syns i statistiken

Men han lever,

under bar himmel

eller i en trappuppgång

Han är som du och jag

men hans ägodelar ryms i en påse

De smutsiga nötta lovikavantarna

skänker honom glädje och minnen

Med en tår i ögat och ett vemodigt leende

minns han den julen

julbordet som doftade av läckerheter

granen stod så prydlig och grann

värmen och glädjen som bjöds mellan alla

Så dessa vantar som han fick den julen

i gåva

av en främmande människa

en vänlig själ

som hade lämnat ett bidrag till stadsmissionen