Corman, Cid Det finns bara en dikt Ellerströms 2007

De flesta diktare på denna jord har en sak gemensamt: jag har aldrig hört talas om dem. Ofta är nog detta tämligen likgiltigt, men just idag fick jag en ny trevlig bekantskap. Tillsammans med senaste numret av Lyrikvännen (nr 5-6/07) kom en liten bok med dikter av en amerikan som bott länge i Japan, Cid Corman (1924-2004).

Corman skriver dikter som förhoppningsvis är lyckade. För han sade själv: Den dikt som behöver förklaras är misslyckad. Ett sådant resonemang borgar för att dikterna inte blir några djupa intellektuella övningar med konstiga underförstådda hänvisningar hit och dit som bara få personer förstår. Istället finns en avskalad enkelhet som i sig ändå har djup. Och det tycker jag stämmer med det här urvalet av stycken författade mellan 1962 och 2004.

Det originella med Cormans dikter är, förutom att de inte kräver någon särskild avkodning för att läsas, att håller sig till ett fast system med stavelser. Som den här:

Enkelt: tre stavelser i varje rad. I andra dikter kan det gälla ett annat antal stavelser, men det är konsekvent inom varje dikt.

Oftast har han inga titlar, utan utgivaren har lagt till första raden som titel, men här är en som heter Limpan, med fem stavelser per rad:

Humorn är stillsam, som den här med tre stavelser, En ros åt Gertrude:

Återigen - en trevlig och stillsam ny bekantskap. Några sidor var borta i mitt exemplar - något fel i inbindningen kanske - men man kan ju inte få allt här i världen.