jag som vandrat
i mörker

med

min ena vinge
doppad i förundran

den andra i frihet

min cape är
av vemod

mina handskar
av finmaskig lust

så ljuv känsla
av sotig kärlek

fyller mina lungor

vilar tryggt

i min egen avgrund
av sökande

fortfarande mörk
ljuset närmar sig

omfamnar mig
värmer min själ

se mig i spegeln av tid
inse att jag är hel

i allt mörker finns
det plats för ljus

allt ljus behöver
skuggan