Vinylskivor som rispar längs tinningarna, lavatårarna i ögonvrårna
jag är för bräcklig för att skrika mer nu

mina nerver är som spindeltrådar
ni vet ju redan allt det där
hela tiden försöker jag resa mig, ställa mig på taken
prata för döva öron och plocka måndimman som ingen ändå hinner se
för den rinner mellan fingrarna

Ord föll som pianotangenter och du träffade varje not, rätt i hjärtat
jag försöker nå runt hela kvarteret
med färgmoln och sockermun
vill rädda morgonen från det vita ljuset och stå upp för er, mina tennsoldater

Ibland fastnar stegen i marken
och jag får gå om
trampa i fotspåren och försöka få dem med mig

Jag lyckas inte med det ikväll, jag tappar mina garntrådar
min dockskåpsvärld med fantasitapeter imploderar och jag viskar imma på de tomma ögonen