nån började ett nytt liv
i en annan del av stan
och trodde kanske att hon kunde fly
visst kan man kapa rötter
göra avbön och stå i
och göra sken av att man är nån ny
men någonstans i botten
brusar det en underström
en vild vind sliter hårt i fanorna
och trots totalbojkotten
spökar samma gamla dröm
den rusar fram längs tankebanorna

livsberusning
fartens tjusning
trots allt mörker
kan jag skymta en ljusning
blivit äldre
men vill hellre
storm på havet
än en lätt, ytlig krusning

troféer som vi samlat
minner om en storhetstid
då allt var mycket enklare än nu
när hjältarna har ramlat
kommer nya som tar vid
historien om de magnifika sju
de sånger som vi sjungit
klingar ännu inombords
vi bär dem mot ett nytt millennium
de finns i blickar som kan
säga mer än tusen ord
vi bär på öppna hus och slutna rum

LARZ GUSTAFSSON 991103