MIN MOTSVARIGHET TILLL SAMMANHANGET

det är fortfarande mina ord
jag måste bara lära dig att förstå hur det känns
berättande: min stadiga röst och \"vi är redan på väg
landskapen har vi gemensamt, viljan som den tickande bomben i magen
dit vi siktade när natten väntade på nya liv\"

(Det som krävs för att uppfylla drömmen är att vi fördelar frågorna och svaren så jag börjar med ett påstående: Längtar efter din första urladdning och din röst när du höjer den, överraskningen och leendet säkert Exakt när som helst)

som om jag är beredd berättar jag om \"bränderna som väntar, hur penslarna och våra liv smälter samman när storstäderna bestämmer över hur hårt vi stänger dörrarna och den intensiva fysiken och vinden som för oss vidare
någon i bakgrunden\"
någon vet för mycket nästan skriker att
återställ besvärjelsen!
men inte tillräckligt med förflutet som om det skulle beröra framtiden, våran, barnen, namnen och pennornas vana att se tillbaka den här gången är historien det som ännu inte inträffat
bryt - vi får inte släppa det här
jag stannar på asmma adress om det är vad som krävs för att dina ord ska komma fram - valet jag måste göra
lika många tysta dagar som du attackerar mig med
ska jag antingen envisas med tillbaka eller juridiskt replikera utan ännu en lögn om vinnande lögner
och förlåt mitt allvar, \"något annat måste förena oss och inte nedåt som lava och laviner utan växande, isär men ändå sida vid sida kanske klätterväxter\" utan att luta allt för mycket


























INGENTING
definera det mörkgula ljuset i gatlamporna
säg att det är natt en stund till

säg att tanken går tio varv till runt inplanerade leenden, schemateknik, livet utanför

jag är vinylskrap, knaster och mitt eget bakgrundsljud


























DEN LJUSA MORGONEN GNIDER SIG MOT FÖNSTRET
... nedskjutna fåglar påminner mig; det är egentligen tyst
bygger runt tiden och ser en äldre framtid, orkestrar, inte såhär, våra kläder är inte rätt, våran skam, men stanna
fruktansvärt gärna
- vad ska vi göra under tiden?
tvinga fram avståndet för att jag ska få finnas

svarta hustak och alla himlar vi inte har röda ord nog att beskriva

upp för backen
upp för backen, andas

du byter perspektiv


























DET JAG EGENTLIGEN VILLE SKRIVA
hur skulle det låta på natten om alla fåglar höll käften?



























FÖR ATT VÄNJA MIG VID MÄNNISKANS SKÖNHET
en ekande kropp

önskar möta dina cykler

enligt evolutionen är jag inte
älskande nog
att älskas

snurra skivan, världen fram till kirurgiska ingrepp
bevara delar av min personlighet som klara sinnen,
sy sedan ihop oss
låt luften bära oss, låt känseln stanna, låt Oss stanna, bygga
korta
andetag
inåt -!
och förväntan


























FÖRTROLIGHET
någon slags syndabekännelse;
försynen du måste
akta dig för att sluta kräva...
skäl till din offentlighet
applicerar samvetet på fadersgestalterna jag delar ut mitt vemod till

jag lärde mig att det är fel att vänta på kärleken


























GRÄNSER
jag rör om jag
bränner vid
graderna eller
vinkeln precis när du
andas luft i mig
stannar till precis
innan


























LUFTUTRYMME
jag älskar de vi hade kunnat bli

men besök mig i skepnad av någonting annat


jag har inget syre kvar


























NAMNEN; FOLKFÖRSVARARE/EN MODIG KOMPIS
en naken rygg mot konsekvenserna
vi saknar följdriktighet
det ska läcka övertygelse ur dig
trots upproriska blickar