Trehundratusen nålar tränger igenom

mina klaustrofobiska väggar

Än tränger ingen luft in

Mina sköra ben ligger avslitna vid min sida

ådrorna smeker mitt hår

jag lutar huvudet emot dem

Sluter ögonen utan att kunna somna

Paniken tränger sig på

Mina ögon drunknar i allt det gift jag bär

och jag är blind

Ser inget mer än rött

Blinkande ljus som tränger in genom mina avryckta ögonlock

Gälarna på min hals öppnas och stängs

trehundratusen gånger i sekunden

Jag kan ändå inte andas

Paniken tränger sig på

Slänger mig upp emot väggarna

Min kropp bär trehundratusen stickhål

som blöder mer än de andas

Hela jag är ett enda rött missfoster

som drar sig fram och tillbaka längs väggarna

Min uppskurna strupe bär ett jämrande

som kunde få en lieman att gråta

som fått en Gud förtvivlad

Ett väldigt skrik som kunde fått en frisk man galen

Mitt skrik liknandes alltid vid den fallande korpen

Mina fläkta organ ligger kvar över hela rummet

jag krälar i panik fram och tillbaka

Smäller huvudet mot väggarna, hela tiden

Trehundratusen stickhål fyller min kropp

Ändå, kan jag inte andas