Havo hört, det ej man höra kan
och känt det alla en gång känner
dessa rötter, fötter slingrar mig
till att lyssna
höra, känna, veta

dagen då hjärtat ej längre mitt orkar
bliver det sådan detta
förtälj mig ej
för ja, jag hör hur rötter
knuffar hennes fötter

allt närmare min andes tag om livet
på denna jord - fingrar kalla sliter mig ner
med lockan hon viskar vila

hur skola jag själen min förneka
då den tynger mig trött, ner
inunder gräsets välvda kudde