Något fattas mig...behöver göra en inventering.
Jag har mina barn...en källa till vacker kärlek som är oberoende av väder och vind...en möjlighet för mig att spegla mig i världen genom barnens ögon.
Så min tokroliga hund...som ger mig glädje och uppfriskande promenader...oavsett väder och vind.
Min trogna lille kissekatt...mitt mystroll som slickar bort mina tårar och ger mig
närhet och uppskattning...som alltid finns vid min sida oavsett väder och vind.
Så har jag några riktigt fina vänner...som finns och ger mig goda råd...som lyssnar på alla fåniga dikter jag skriver och ger mig energi att göra saker. Vänner som tål att se mig precis som jag är...som ställer upp oavsett väder och vind.
Jag inser plötsligt min stora lycka...att jag har så många som finns där...alltid...och ger mig det jag behöver just för stunden...
Kanske spelar det egentligen ingen roll att små bitar fattas ibland...jag har anledning att vara glad och nöjd i alla fall...oavsett väder och vind.
Icke helt komplett...men full av liv och lust. Jag struntar i vidare inventering...tar mina glädjekällor och bevarar dem varmt i mitt innersta. Det kommer jag alltid att göra...oavsett väder och vind...även fast något fattas mig...