Tiden är min morgon varför lever jag
i denna kropp till den jag föddes
där är min gåta ja hela mitt jag.

Jag hör en röst så ljuv så öm
mor håller min kropp, men mitt
jag i mitt tempel är bara såsom en dröm.

Runt mitt jag ett nystan där tiden är min lina,
jaget finns men varför, gråter, letar drar i
linan,


får tag i kärlek skratt, tappar taget
utlämnad så ensamt ditt jag du prövas,
tumlande rumlande,

dyker inåt svävande händer,

du kämpar mot din
ångest så fångad i ditt väsen,

alltet
dånar,

mitt i lyser linan i din mörkaste natt.

Över himmlen rullar små vågor så
sakta,

bland vaggande stjärnor finnes en mäktig
inre kraft

som strålar ock lyser, barnet som följer dej evigt,

din inre vakt.