Sekunderna utan dig växer inuti

får mig att vakna upp ur min koma

och önska att kampen redan var förbi

Varje sekund utan dig varar i en evighet

mitt huvud värker av alla minnen jag bär

alla minnen om den du verkligen är

kom tillbaks till mig

Jag ska ta hand om dig jag svär!

Det vita rummet är slutet

jag är en bakterie nu något otänkbart

och glaset ditt är oigenomträngbart

Hur mycket jag än försöker och vill

så når jag dig ej

Du är sluten under vener och skellet

du gömmer dig på alla hemska sätt

Din glaskupa är kolossal

på glaset regnar mina tårar från ovan

fyller marken

fyller världen

fyller mina lungor

fyller mig

Dina ögon verkar söka dött

verkar tysta och grå

vart tog det vägen!

det livliga och blå?

Utanför din glaskupa

står jag naken

utanför din kupa

bär mitt hjärta svarta kläder

min själ många sår

den slitna kroppen bär

på många sorgsna år

Utan dig finns jag inte

Nej, utanför samhället

utanför världen

utanför mig

utanför dig

existerar jag ej!

De ber mig alla att gå

männen och kvinnorna i vita kläder

jag passar inte in med mitt spruckna läder

Från avstånd på mil och år

jag ser efter dig

men din blick är död

den är grå

och blodet läcker

flödar från alla mina sår

snälla se på mig

märk min existens med ditt liv min ängel

släpp mig in!

släpp mig in!

Sekunderna utan dig växer inuti

mitt hjärta är så fyllt av tårar

jag önskar att kampen redan var förbi

att dina ögon skulle vara livliga och blå

varför kan inte allt vara som den goda tiden

varför kan inte allt vara som då!

Inuti river och sliter gröna monster

tävlar om min själ

äter av mina lungor, mitt hjärta

min akilleshäl!

Utanför väntar jag tyst

inuti gråter och skriker jag men du hör mig ej

Försöker ropa på min ängel

se på mig!

märk min existens med ditt leende

och dina blå ögon låt dem le

märk mig

jag ber dig snälla se!

Men utanför glaskupan väntar jag än- tyst

inuti mitt mörka fängelse växer monstren

snart finns jag inte mer

Jag vet inte längre hur länge monstrens bojor håller

eller hur länge mitt hjärta kan bära alla dessa sår

för inuti bär vi båda på så många svåra år

Snälla kom tillbaks till mig

låt kampen vara förbi

låt oss ha vunnit

låt kärleken vara fri!

Snälla låt mig få komma tillbaks till dig

för utan dig är jag inget

utan dig är jag så melankoliskt grå

Våra blå ögon är inte längre blå!

Dock utanpå väntar jag i tystnad

men innerst inne vet jag

att mitt hjärta sakta dör

Daniängel kämpa dig ut ur denna glaskupa

ut ur denna galenskap

och kom tillbaks till mig

Låt oss inte båda dö

snälla jag ber dig

lämna mig inte utanför!