Jag klarar inte av att du fortfarande finns i mitt huvud.

Tio månader, på ett ungefär.

Och jag minns fortfarande din lukt.
Som vatten, fast lite kryddigare.
Och din mamma pratade med mig
när hon körde mig till tåget
Om gymnasieval
om hur det är att leva i en liten stad.

Hon sa att jag skulle stanna längre nästa gång.

Egentligen hatar jag när människorna tar saker för givet.
Eller när dom säger att
Ni är så fina
Ni är så bra
Ni passar så fint ihop

och hoppas ni gifter er, får massa små perfekta barn
Så varenda jävel
får ha perfekta små lyckade liv tills ni alla upplever
små smärtfria dödsfall
och tjocka vita duvor frivilligt
strör rosenblad över era skinade svarta
kistor

när man själv börjar tro på det,

det är då det går åt helvete

(när du tror att du är trygg)