När domedagsljuset skingrar sig, vältrar jag mig i lyxen av vara en överlevare
Då den ena farsoten efter den andra avlöser varandra står jag fortfarande pall
jag smyger runt i dina ådror, ställer till det för dig ibland
får ditt hjärta att slå dubbelslag,
blodet rusar runt i en galen dans
i full galopp kastar jag mig genom dina inre organ
mosar dem under med min förpestande närvaro

böldpesten glittrar som neonlamporna på en inbjudande bingohallsskylt
Lockar och förför och slutligen förgör sina offer i en kladdig, halvrutten, blodrödsörja
Vart ska mänskligheten egentligen börja
eller sluta
Bli en bra medmänniska så slipper ni såna som mig
som tvingar er att implodera
att växa
rentav lära er en läxa

rotar runt i väskan
det går inte
vänder den ut och in
rakt ned på den våta gatan
inälvorna väller ut
plötsligt står där en snut
stackars lilla
han mår fruktansvärd illa

spyr ut sin moderna skit
rakt över en buske
den snusken
han burar in mig
hoppas
han har bort nyckeln
till cykeln
till hjärtat
vill slippa smärtan

Dränerar mig själv
På vett och sans
Jag borde gjort som nån annan
Fångat en chans
Nu sitter jag här i buren
o lurar
över Lund är det spridda skurar
säger de på radion
farligt med radon

vaknar upp som i trans
ramar in livet
det blir min chans