Ditt namn är inristat i mitt hjärta
Du skrev med bläck så jag
inte kan sudda ut

Ditt leende är
förevigt
kvar
inuti mig
Du lämnar mig konstant
Ändå finns du alltid kvar i mig
Någonstans i mitt hjärta
Där slagen är som starkast
Där blodet är som rödast
Där känslorna är som djupast
Där orden sätter sig som mest
Och jag försöker verkligen
(även om det är så himla omöjligt)
att hata dig

Men det är svårt
när dina blickar bränner hål i hela min
massakrerade hjärna
som laserstrålar

Du ser mig
Men jag ser inte längre
Jag kan dig utantill
Jag mer noterar lite snabbt
Vill inte titta för mycket
för då faller jag sönder
på golvet
som ett krossat glas för
ja, du har krossat mig
med hela din magnifika frånvaro

Jag vill skriva ditt namn här
Här och Nu
Men då börjar jag bara gråta
och jag orkar inte det nu
Jag har redan gråtit för mycket över dig
Du förtjänar det inte
Jävla hjärtekrossare

Nej, det var taskigt
Du är ingen hjärtekrossare
Det var mitt fel
Att du var där
leendes
den jävla dagen
och att jag log tillbaka
och att jag inte visste
(eller inte lyssnade)
Att du inte var tillgänglig
Nu eller någonsin