17/9
Vinflaskan är tömd glaset är tomt fixerar mig penetrerar
en kropp är den min reser sig och går stegen vingliga brutna genom kalla rum
mot ljudet en sprucken radio av och på av och på skulle det vara tröst tig
vad tänkte du vad tänker du tragiska människa i spegeln där
svarta tårar så patetiskt är detta jag hur blev jag detta
huden en svulst något främmande runt min själ
mitt huvud en vulkan eld grus och sten ur kaos kratrar
vad tänkte du
fingrarna stela runt dörrhandtaget
sex trappor ner ut dit till stormen fångar mig klöser river mig kastar mig fram över sorgsna kullerstenar
ditt hus ett ljus i mörkret en källa ren och klar och jag kysser betongväggarna kysser din port just när du öppnar faller över tröskeln tamburen lång och trång
du har nyrent i sängen och min längtan hinner före studsar mot madrassen gör avtryck i kudden
men du står där under lampan som en frusen stod betraktar
tystnaden en mastodontisk muskel runt min ängslan sväller kramar
det var då jag skrek rakt i din pupill och du höll mig och talade stilla ord som regndroppar föll mot min kind rann längs min hals mina bröst letade sig in under kappan under kjolen in i mitt sköte min hungrande livmoder
så varm din panna var mot min ljudet av ditt hjärta det enda sanna
Bs-08
Fri vers
av
Bodil Sandberg
Läst 545 gånger och applåderad av 23 personer Publicerad 2008-03-28 08:28
|
Nästa text
Föregående Bodil Sandberg |