Hårda om som susar genom hela luften
landar på mitt bara huvud
Berättar den elaka versionen av sanningen

Hårda ögon, du fixerar mig,
Dina hårda ögon tränger upp mig mot väggen
Strypgrepp, skriker åt mig,
Men du står fortfarande kvar på samma plats.
Tyst och stirrar

Och det enda jag kan göra
är att tyst viska \"VA?\"

Du tittar bort igen
vilket bara känns mer förnedrande
Jag blundar och undrar vad jag egentligen gjort
Tittar ner på mina håliga vantar,
pillar i hålet
Förnedring, ångest och ensamhet.

Jag skulle vara
självsäker
självförtroende
självstyrka,
men i slutet blir det ändå bara
självantändning
självrisk
självmord,
och mest av allt bara själv
Jag är själv och jag är ensam.

Och du vet att jag lyssnar på dig,
men jag trodde aldrig att du skulle anfalla på det hållet.
Vet du inte att jag försöker?
Varje dag försöker jag,
jag vet,
och idag var ingen bra dag
(jag behöver inte höra det från dig också)
Så jag tittar upp igen och frågar lite högre
\"VA?\"

Du biter ihop och tittar bort
som om det var du som var nära på att gråta
och jag vet att jag gör fel men jag skriker
(med mitt icke-existerande självförtroende)
\"VAD FAN SA DU?\"

Och med min triumf
förblir du tyst.