|
till D.
för ditt mörker
som jag aldrig kan förstå
minnen av vin och vatten
hårda ilskna utslag
får huden att falla
mot golvet
likt kläder
och du står plötsligt framför mig igen
i hallen
ditt huvud på sned
dina rörelser
som en opera i december
mina fantasier försvinner
bleknar bort
och jag är knivskarp
och naken
är du redo för mig
¤
och hon klär sig i vin
men är så mycket vackrare i vatten
¤
ingen känsel
men jag
masturberar sakta, försiktigt
ingen känsel, men jag
drar bak förhuden
fascineras
av köttblommans
glans
ingen känsel
men jag kommer
fram
bara för att glömma
varför jag skulle dit
¤
och i mörkret bredvid sitter en flicka
på knä
leker med pavlovs hundvalp
ser upp mot väggen
skuggfigurerna där, hur de
leker med varandra
hennes föräldrar
hennes far
hon ser mörker utvidgas
hon håller andan
och stryker sin valp medhårs
¤
jag imponeras av henne
hur hennes ord
verkar hänga ihop
inte darra
inte dölja något
"incest", säger hon
och det är så självklart på nåt sätt,
att jag inte förstod det innan
och jag tränar på henne
lite senare
när vi pratat tillräckligt länge
om hennes förflutna:
jag utforskar öknen på hennes rygg
låter tungan
följa guppen i ryggraden
rispar med naglarna mot hinnan
som döljer hennes blod
¤
någon är precis bredvid dig
någons andedräkt
viskar om vin och vatten
om att själen existerar, som ett väsen
som ett spöke
som följer dig vart du än går
men samtidigt
är alla
för långt borta
för att du ska höras
¤
jag ser färger
purpur
blåskimrande mjuka blixtar
som bränner genom hjärnan
tänker att jag
inte är
bra för dig,
inte egentligen
våra vita ansikten
och svarta munnar
jag ser färger i åtrån
stråk av solens lyster
himlens hjärta
i de svaga soldaternas ansikten
faller havet, våra ofödda
barn
och för ett ögonblick äger jag hans
grova händer
hans dofter
hans vilja att tränga in i dig
igen och
igen
¤
en dikt tog mig hit
men nu
vill jag bort härifrån
detaljerna
du mindes så väl
orden som lekte ovanför rösten
fick mig att stanna,
fick mig att återkomma
till dina berättelser
¤
jag minns hur du
slet isär bilderna
vi tog av varandra, nakna och blöta
mitt hår
krullade sig i nacken
ditt skratt över min kropp
och du hade inte
rakat dig
prickarna på din känsliga hud
hårsäckarna som ömmade
mellan dina lår
och jag sluter ögonen
ser cigaretterna dö i askkoppen
hör bruset
från den våldsamma staden
och jag bär
mitt våld i en plastkasse
en flaska med vin
en flaska med vatten
och kondomerna,
vilken smak du än vill ha
¤
du berättar
om dessa somrar:
danmark och blått fluorcensererat ljus
de rosa drinkarna
med små plastsvärd i,
en stank som började i hans besvikelse
över sig själv
förföljde för alltid hans barn
liksom detaljerna;
sprickorna i taket
en speciell lukt, den likbleka färgen
på hyttens gardiner
och ni passerade gränserna som veneriska sjukdomar;
besvärade men med högburna huvuden
och barnen
är äldre nu
ritar 8:or i ett block, tänker att
allt går i cykler
men att de flesta glömmer första cirkeln
när de förförs av den andra
¤
jag förstår inte hur,
men hon ler av tanken
och jag blir kär i henne
så våldsamt förälskad
i den skadade kroppen
¤
jag begär inga minnen av vin
men jag kom ifrån vatten
och sakta träder en bild fram
hur vi drunknade en gång:
hur vi drack varandra
och inte behövde andas längre
Fri vers
av
Robert W
Läst 1123 gånger
och
applåderad av 25 personer
Publicerad 2008-08-09 16:13
|
|
Daniel_78
bravo mein herr
tycker också den håller ihop bra,
tre fjärdedelar ner i texten kände jag lite
stiltje, men det släpte efter något stycke.
det är en läckerhet i de enkla miljöerna
och en stor igenkännelsefaktor i det samma
veneriska sjukdomar är ett besvärlig farsot
också ett fult ord, jag tycker att just det
ordet blev för mycket för texten, som ändå
handlade en del om intimare kroppsdelar
vin och vatten. det gillar jag
2008-08-14
|
|
|
Bevingad
Har inga ord, så jag aplåderar istället.
2008-08-13
|
|
|
inutimonster
om du lovar att inte säga det här till någon så kan du få veta en hemlighet från någon som aldrig gråter. den här texten får fem tårar. det är femhundra procent känsla (jo, absolut, jag har mvg i matte).
inget förvånar mig längre när det gäller dig, det är som om du har satt himlen som ribba och hela tiden seglar över med större marginal. det är som om varje dikt växer bara för att jag läst dina tidigare, som om jag kan dra en tråd genom ditt liv.
fint.
2008-08-13
|
|
|
frozen_yoghurt
amen lägg av, detta var så magiskt så jag glömde bort att andas. hur lyckas du? bokmärke blir det hur som helst.
2008-08-11
|
|
|
Betraktaren
Det man imponeras över när det gäller dina texter är hur du håller ihop dem trots att de ofta är väldigt långa. Bara det är en konst.
Sen har du en god förmåga spegla många olika känslor hos dikt-jaget. Förtvivlan, frustration, otillräcklighet, ånger och hat (eller åtminstone kraftig aversion.....) samtidigt som det alltid finns en kärleksfull underton.
Just denna text har också en annan särprägel tycker jag. Den blir bara bättre, stycke för stycke och kulminerar tillslut till en av dina bättre på sistone.
Men du är ju iofs alltid väldigt bra monsieur.
Z
2008-08-11
|
|
|
darque
Åh, det är här nog min favorit av allt du skrivit. Du har ett mycket fint språk som vanligt och orden flyter utan avbrott in i kroppen på mig.
Jag tycker om att du klämer in små ord och liknelser som man inte ser så ofta 'opera i december', 'Pavlovs hundvalp', 'Jag ser färger i åtrån'
Bara för att nämna exempel på detaljer som ger så mycket åt helheten
Ordet köttblomma låter ganska obcent men, väldigt beskrivande.
2008-08-11
|
|
|
ej medlem längre
väldigt stark och fint skriven. som vanligt. berör etc. men det känns som att du romantiserar destruktivitet sjukt mycket. och alltså jag gör ju det själv till viss del i mina dikter också. men att läsa det i den här dikten gör mig bara så uppgiven och provocerad på samma gång.
det där lät som kritik fast det tror jag inte att det är. det är väl bara att jag blev så berörd att jag ville berätta hur dikten fick mig att känna.
2008-08-10
|
|
|
rainbow
Jag har alltid älskat att läsa det du skriver, sättet det kryper in i mig.. Du gör det mörkaste till något vackert och jag blir lika stum varje gång. Så jävla.. (och det är här jag ska fylla i med ett ord som sammanfattar hur jag känner, men jag hittar inte det rätta..)
jag önskar verkligen jag kunde ge dig en konstruktiv kommentar så som du förtjänar men jag lyckas inte.. inte nu iallafall. Den här kommer jag läsa flera gånger
2008-08-09
|
|
|
deb8
Ditt språk är otroligt vackert och hudnära..fragment ur känslor händelser och förflutet smälter ihop i en vibrerande enhet. SNYGGT som alltid!
2008-08-09
|
|
|
madinsane
denna sparar jag och återkommer till, för robert.. du är fan magnifik. och jag ska läsa denna igen.. och någongång, när jag återfått fattningen, ska jag kommentera den.. liksom på riktigt.
2008-08-09
|
|
|
Nästa text
Föregående
Robert W
|