I'll spend my whole life
making the time rhyme
but I'll still have a bowl
of leftover wine
ljus som stör, mörker som helar
syster liten
sjunger sina sånger
i sitt svarta rum
säger:
'det vassa bladet är nyckeln
till motorvägarna
längs min hud'
hon lovar mig
att aldrig mer hata
den hon blivit
och jag
är fem svarta streck på en himmel
där blommor av ljus
lovar en natt
utan smärta, som lovar
en novell
där vi kan mötas igen
där döende dagars solblekta ansikten
kysser sina invånare
och inte förpassar dem
till dårhusets trygga livmoder
och jag ser stjärnorna i oss
de döda
de glimrande, de som slumrar
bakom våra pupiller
och jag undrar vilken roll
ni vill ha mig i
om det som skrevs på papper
var konturerna ert kött
så villigt fyllde i
och jag undrar
vad jag ska göra nu
vem som förföljer oss
och varför den svarta natt jag vistas i
alltid verkar så ljusare
än den skoningslösa morgon
mina vänner fruktar
och jag lägger huvudet på sned
glömmer skimrande himlar
för under mina fötter
sjunger den ihåliga jorden
att bara en hinna
hindrar mig från att falla igenom
och åskan att börja om