sommaren: du blöder som ett sår
jag tänker på hål
i handflator
hål man söker eller skapar
drömmar, alltid
dessa återkommande världar,
hur cirkeln sluts:
se ledtrådar
under dina ögon, i hur du skiftar tyngdpunkt
från vänster till höger fot
jag vill vara din abstrakta fantasi
ett finger mot dina läppar
du ska
fukta mitt
fingeravtryck
sommaren: du kommer i flytande form
bränner små munnar
i min nacke
och jag vill räkna dina tår
dina sneda tänder
glöm inte
att andas älskling
fyll din mun med ägg
älskling
så frön under dina armar,
din hud är en plantage
jag tänker på
rutten frukt som exploderar mot asfalt
på sjukhusdofter
på en blick inramad av mascara;
blicken som följer
skuggorna i hallen
och jag kryper, ligger på huk
men skuggan är statisk
jag förflyttar mig
närmar mig
men ingenting händer
universums änglar;
de isländska profeternas väg är vansinnet
surfar på nätet
letar efter öppna möten
huddinge
högdalen
sollentuna
solna
tror du att du är annorlunda?
hon fascinerar mig oerhört
men inte i det expressiva
utan i det andra
det som bara syns i glimtar
det som bara skymtar
strax under hennes naglar, pärlorna
innebörden
av det som finns
under skinnet skrämmer mig
problemet kanske ligger hos mig,
i mina ögon
tistel
blomma
ditt leende växer
det koagulerade blodet
mellan dina tandkronor
eggar mig
tjugo,tjugoett
hur hon såg ut då
minns ingen längre
jag läser en egentillverkad novell
från 1999
det latenta kvinnohatet är plågsamt uppenbart
och sexscenen
fortfarande obehaglig
en dikt förföljer mig
jag kan aldrig avsluta den,
jag får hoppas
att någon annan gör det
jag halkar efter
gömmer månen i min ficka
ingen annan ska få se den
den är min
bara min
och jag
undrar ibland
hur den andra världen ser ut
det finns ett allmänintresse i bilkrascher
det vridna plåtet
det rykande blodet
de frätande safterna från bilbatteriet
krossade vindrutor, böjda dörrar
rispor i lacken,
sexuell upphetsning
tränga in
stanna där
jag ser henne på bussen
min erektion
talar för sig själv:
börjar gräla på mig
för min feghet
jag skjuter upp allting hela tiden
därför:
jag kommer aldrig att dö
strukur
vilja
går inte hand i hand
jag lever i en pundarkvart
och charmen bleknar bort
tapeterna
faller av
jag ligger på rygg
jag är golvets böld
tappar bort sammanhanget
en sorts våldtäkt
tränga in
stanna där
denna upphetsning
detta vinddrag
från örfilen som missar
min kind,
min trånande kind
sommaren: du blöder som ett sår
kroppklockan
tog slut
och vi misstog våra minnen
för själens existens
du lever kvar i tre generationer till
innan fotografierna gulnar
slängs bort
och cirkeln sluts