som om tiden aldrig existerat här
som om mina händer
bara testade sig fram
och jag satte dofter i hennes hår
med mitt luktsinne
jag gav sommaren dess färg
med mina ögon
prövade läpparnas
tunna hud
och jag betalar
för den
brända jordens taktik idag
igår, imorgon
jag ser
ett blankt fönster
och hennes hår
hänger ner, vidrör
sårskorpor
ärr, vidrör
de oceaner
som räknar ner,
som till sist
inte
räknas alls
jag ser,
hennes person
som verkar koncentrerad
i skåran,
vägen som är ett mål
där han
kan komma in
där han kan
stanna
eller jag återvända en dag
till drogerna
saknaden
till den förstörda marken
jag ska inte
gå därifrån då
utan jag ska stanna i askan
gräva i smutsen
bygga kroppar
av skeletten
vattna dem med mitt blod
och strax utanför
min fantasi
spänner den stålgrå himlen
som en hinna
över varet
och bakterierna
likt ett blankt fönster
där ljuset
inte kan tränga igenom
och någon irrar planlöst
när han återvänder
till marken
han en gång bränt
han en gång lämnat
och askan
rinner mellan hans fingrar
och hans kött
ryker nu
synen svajar
som om tiden vore en cirkelrörelse
som om hans händer
bara testade sig fram
betalar han
för den
brända jordens taktik, idag
igår, imorgon
så
hör,
båtarna nu
hör,
hundarna
och lyssna
till sångerna
som sjungs då han
inte lyssnar