Ett dovt rytmiskt ljud från trumman

ska leda mig vidare på en inre resa

Jag känner hur rytmen penetrerar mig

mina tankar blir stillsamma och hesa

Mina ögonlock döljer min vanliga syn

och öronen lyssnar bara på min inre värld

Tiden rusar baklänges med min själ

nånstans i svunna tider så slutar min färd

Själen har ögon och visar allt vi ser

elden vid berget, indianer och hästar

Även här hörs trumljudet i hela luften

stämningen är god, hela stammen festar

Men så vandrar jag bort mot berget

långt bort från eldens värmande ljus

Där finner jag den plats som är min egen

äter på små bär för att hamna i ett rus

I ruset släpper tiden taget om allt

det är nu jag min vägledning får höra

En röst från stjärnorna viskar mig full

berättar och vägleder mig vad jag ska göra

Jag lär mig att vatten är det man vill

att det kan användas i all sorts trolldom

det kan få oanade krafter och liv

vatten innehåller så mycket visdom

Ruset släpper taget om mitt sinne

och jag är återigen en indian på ett berg

kunskapen som delades där bevarar jag

sen lägger jag mig ner, inväntar dödens färg

Att som indian få dö under bar himmel

är kanske det vackraste sättet att dö på

En magnifik gestalt sträckte sig ner mot mig

och tillsammans besökte vi byn vi två

Jag fick se min stam en allra sista gång

min trollstav räckte jag över med osynlig hand

Med ett nöjt sinne kunde jag så släppa taget

och bege mig hem hit...till nutidens land

Trummor är sannerligen sköna att ha

de får själar att uppleva en sorts trans

Dessa ljuvliga resor i historiska tider

ger hela livet ny färg och magisk glans...