du bleknar på andra sidan luren
och jag försöker verkligen nå dig
men i mitt försök att krypa in genom
telefonen och in genom ditt öra
så trasslar jag in mig i sladdarna

du hör inte av dig längre och du
säger inte varför, om det är för att
du inte vill ha mina åsikter längre men
är jag verkligen inte mer än en åsikt?

du bara lät vår vänskap rinna ner i
avloppet istället för att flöda i dig,
du bara lät mig lämna ditt system
och försvinna ut i baksmällan och
jag kan inte hindra dina alkolås men

du lämnade mig när jag behövde dig mest
och nu är jag så fruktansvärt orolig för




hur DU ska klara dig ensam