Jag var i runda slängar 12 år. Mina föräldrar arrenderade en gård mitt i Östergötlands vackra skog. En lagom stor ladugård och lagom stora marker...det fanns givetvis en alldeles lagom stor sjö intill den lagom stora kohagen. Det var en idyll, som en vacker saga. På våren när alla fruktträden blommade så kunde man tro att man var i Nangijala.

Där fanns verkligen allt som är och hörtill en bondgård. Höns, ankor, kor, grisar, en get, katter, kaniner, hundar och givetvis en arbetshäst.

Varje morgon innan skolan så skulle alla djuren matas, korna skulle mjölkas och var det betesdags så skulle de ut i hagen sen. Mamma brukade ta hand om frukostdisken under tiden...
Det fanns en dusch i mjölkrummet och det var ju tur det för det fanns inte så mycket tid att springa tillbaka till huset när alla görmomål var klara.

Jag hade skolskjuts och behövde bara gå ner till stora vägen...en liten promenad på 2 km. Det var en underbar väg att gå och jag njöt verkligen av den fritid det gav mig att gå där. Vägen hem tog alltid mycket längre tid men jag tror att det var mitt eget fel.

Vissa dagar fick jag nästan helt ledigt...ja vi barn brukade turas om med lagårdsturen så vi skulle få tillfälle att göra läxor eller nåt sånt. Ibland var pappa hemma på kvällen och det hände att han tog mjölkningen då. Men jag tyckte han slarvade så mycket och det var inte alls lika fint städat efter att han hade varit där, men jag sa aldrig nåt.

På höst och vinter var det en del jobb med veden och jag minns hur rädd jag var när min bror gick med motorsågen, jag trodde han skulle såga av sig benen, han såg så liten ut med den hemska maskinen i sina händer, men jag sa aldrig nåt.

Det roligaste av allt var nog höskörden! Då hjälptes alla åt, ja alla utom mamma förstås, för hon diskade. Ibland hade man sån tur så man hann med att hoppa lite i höet mellan lassen. Det var så där barnsligt roligt och jag minns att jag kände mig som en barn just då.

Med jämna mellanrum möttes man av doften av nybakad sockerkaka när man kom in efter dagens arbete och jag älskar den doften. Ja jag gillar sockerkaka också. Det kändes så välkomnande och det blev som en belöning för oss barn att sitta en stund och äta nybakat.

Ja jag hade verkligen allt man kunde önska sig där på den vackra gården i den underbara naturen. Jag hade allt utom min barndom...