jag varnade dig, älskling,
jag sa att så stora ord kan trassla
in sig i dina stämband eller slinka
tillbaka ner i strupen och kväva dig
men du hade filosofin att det man
talar högt om är man inte rädd för

du var transparent då, när din hud
jagade känslor och dina blodkärl sprack
och sprang över lakanen, när dina ögon
försvann i havet under dina ögonlock

fan vad rädd du var

ändå var jag glad att du ljög så att
jag slapp känna mig så smutsig mellan
dina andetag och under din kropp, så
jävla tacksam att du utnyttjade mig på
ett fint sätt och inte sådär uppenbart

du sa att vi var för olika och du hade rätt

du hade filosofin att det man talar
högt om är man inte rädd för och jag
var övertygad om att det man säger

det menar man