Nu går benen igen med lite lättare steg
Jag tar nya steg var dag min ihärdighet
gör utslag jag utökar min sträcka

Naturen omkring mig som jag nu ser
när mina ben bär mig allt längre bort
Naturen den är helt underbar
Träden är så vackra och gröna

Människor passeserar mig och jag
får intryck ibland säger nån hej
fast jag ej känner denna människa
Det gör mig såklart glad
Och ett leendet på mina läppar
Kommer slår glädje i mitt ansikte
och mina tankar

Det har byggts nya hus i naturområdet
där jag bor så nyfiken jag blev
vad kan det vara för slags hus
Gick runt och tittade kom fram till
att det är nog ett dagis eller förskola

Sätter mig på en bänk och låter solen
bränna in i min hud så jag njuter
av värmen den ger
Jag nynnar på en låt
Och låter benen gå i takt
till musiken jag hör på radion

Återvunnen frihet kan jag kalla
detta när benen bär mig ut i världen
allt längre bort

Det går inte att förklara hur det känns
att kunna gå igen

utan att börja gråta
efter 50 meter och ständigt sitta inne

Jag är så tacksam att
jag har fått min höftprotes vill jag
åter igen påminna mig själv om
Så tacksamheten borde vi känna
lite oftare i våra liv


Återvunnen frihet
Det är inte dåligt alls
Tack för allt
Tack för att min kropp
Ställer upp för mig igen
Tack