staden ligger kall
som om den varit död länge

och något gräver sig fram
under asfalt
en trött suck från det som varit

som vilar där under


och trappuppgångarna
deras blanka våta ansikten
krossas alltid efter fyra på natten

släpper ut fångarna


och inatt behöver jag bli full
behöver lura
en saknad

ett slott och skimrande fingertoppar
som sträcker sig
ur led,
nagelbandssoldater
stirrar sig blinda
på det som kupas och kuvas: dina bröst
din blick, din nacke


det är stockholmsnatt,
jag ser lejon
ströva fritt i kungsträdgården

ser dem vandra på sergels torg

jaga elefanter
i en aborterad gryning


och du behöver nånting nu

som får det att gå över
som får dig att känna

får dig att lämna



lejon, min kära
savannens lockrop
dess söndersmulade sandhimmel
som fastnar mellan tänderna

och bilarnas krombeklädda hud
som väntar,
väntar på kraschen

du lovade dem en gång



jag ser lejonens ögon brinna
i strålkastarna du omger dig med

du är klädd i en korridor
där dörrarna tar dig tillbaka
till utgångspunkten

cykler, min vän

allt är blod
och din märg sjunger nu
om en tung måne
med urgröpta kinder


men du somnar om
lägger din tunga
mot svart gräs

och saliv som sperma
utmed dina läppar
och ditt grin

är regnbågen runt min hals
efter att kanylerna
fallit från himlen