den mäktiga skulden
som lägger en dasslocksnäve
på din nacke
viskar
mot din hals
att din tid är kommen nu

och du står plötsligt förvirrad
kåt, farlig och på gränsen

du är din egen twilight zone

en moralisk dimma
av purpurfärgade blåmärken


och i duschen står du naken
betraktar
din fågellika kropp

förundras av hur oskyldig du ser ut
din spegelbild är ett flin
tapetserat
över ett trasigt tivoli

och ditt knä
hoppar
vibrerar
vill svika dig
som din darrande röst
när du på kafé
hukar bakom en svettig ryggtavla
vemsomhelst
kunnat måla


och du ber aldrig om ursäkt
för vad ditt minne
påstår vad du gjort

och du vet
du kommer att dö här

du känner det
du behöver det
du kommer
så hårt när du tänker på henne


och ett namn ligger
med ett annat på din tunga

ett minne att skära upp

och blodet
du sväljer och sväljer
är regnet de behöver
för att sträcka ut sina vingar