jag jobbar åt en smed
gniden stor och lång som fan,

under hans gula ögon på städet,
till smides hammarens sång
du dansar bland glödande ormar av järn,
där natt är natt din dag så lång,

hett och djävligt han ska knäcka dej din faan
bland svarta skuggor fräsande loskor,

du är seg och jävlig, i blod och svett
och skam han smider vad han kan,

elva drängar har han så hunsade
bleka som lik, krökta ryggar
som urvaskade pannor dom
har gjort honom rik,

den tolfte var jag och tänkt som bäste dräng
ässjan dånar jag blir allt starkare och börjar resa mig
ur hellvetets malande käftar under ett hav av gnistor

som sprutar ur vulkanen som ett strålande regn,

efter sista stålbadet till slut jag är hans överman
min näve av ull har du smitt till järn,
ett slag och hans firma sprängs
jorden ropar
ut sin törst han är ingens vän,

ja se fan tog honom tillbaka
eftrsom han har ju inte landat än....