Bägaren som vart halvfull ett tag
har nu runnit över inom mig
allt slås emot mig känslor
som vrede maktlöshet sorg
rämmar inom mig

Någon ringde mig och sa saker om min mamma
som gjorde mig fruktansvärt upprörd
Min mamma kan inte bete sig som en normal människa
det gör så förbannat ont att höra

Hon tar inte hand om sig hon smutsar ned allt
som kunde vara fint
Då menar jag verkligen smutsar ned
Hon dricker mera än hon erkänner för mig
Det fick jag höra vilken skam jag känner inför henne
Hon skriker åt sina vänner

Vad ska jag lilla jag göra för att ställa allt till
rätta igen ?
Frågor som var det sådär smutsigt hemma hos er
när du var barn ja det var inte rent alls
Djur hitta man i alla mjölpåsar även

Jag minns min mamma när jag bodde hemma
och jag själv mådde dåligt mentalt jag var väl 20 år då
hur hon satt framför tv och rökte och rökte jag kände hennes
nervositet sprida sig till mig
Jag led av ångest som var mycket stark och dep då
hade haft mina första kontakter med öppenpsyk då
Och börjat med medicin det var hemska biverkningar
på den tiden

Idag slog bägaren över och jag ser 2 föräldrar framför det är mina
föräldrar som andvänder alkohol som missbruk och dom gör det
på olika sätt det alkoholen gjorde med dom när jag var barn
och dom levde tillsammans vågar jag nästan inte berätta
men det handla om vrede misshandel svartsjuka ekonomi dålig
komunikation stora alkoholintag på helgerna
Jag var minst jag fick se allt allt dom gjorde mot varandra
stugan var rena kaoset allt var vält omkull
Jag såg inte minns inte när dom slogs jag har förträngt det
men jag vet att det hände

Jag minns när vi satt på sjukhuset mamma och jag
efter misshandeln ingen fråga mig hur det var fatt
ingen alls gav mig lite mat och inget mera
Dessa minnesbilder kommer upp nu igen
det skakar om mig från grunden och jag
vägrar bli som hon eller pappa
Men hur det vet jag inte
Jag bara måste finna min väg
Jag bär en tung ryggsäck
det vet jag sen länge det var bara inte hemma
utan även i skolan jag hade problem
Ett lätt mobbingoffer var jag kan man säga
Hade alla odds emot mig tjock glasögon rödlätt
och lågmäld blyg

Jag måste finna min väg i livet
jag kan inte vara mamma åt min mamma
det vägrar jag eftersom hon själv inte tar ansvar
för sitt liv längre och sköter om sig


Det gör ont att födas genom smärtan
som man burit i åratal i sitt liv


Men jag känner skuld och skam inför
min mamma speciellt
Var hon tvungen att föda mig
till det här livet frågar jag mig ?

Jag har gråtit massor ikväll
tårarna rann och kroppen skakade
Kan inte livet vara lite lätt
Varför ska allt kännas så svårt


Det är mörkt nu inom mig
ett litet barn ser på mig
Du kan inte rymma längre

Du har förträngt det jobbiga
alltför länge