Jag sitter vid din sida - du är vacker med ditt gråa hår.
Du har alltid varit vacker min älskling. Dina rynkor och matta ögon vilar i skönhet - din själ har alltid tillhört änglarna. Käraste, jag hoppas att du har det bra. Undrar vad du tänker på - eller drömmer om...

Din tid är kommen, jag håller din hand. Den är mjuk - så len. Mina tårar rinner ner på den. Det gör inget - eller hur?...då känns det som vi tillhör varandra ännu mer. Du kanske undrar vad jag gör här efter alla dessa år.

Jo...sötaste...jag skrev en dikt som jag aldrig visade.

Jag var stolt över den! Så nu - min älskling - är jag här för att läsa upp den!


Närenvitochensvartharknull
att
Blirdetenmulatt


- Men vafan!!!

- (???) öhh...låg inte du i koma!

- Hörru, stick och brinn - det blir man också svart av!
Jag ligger faktiskt och sover och väntar på min man!!!

- Så du tycker alltså inte om min romantiska dikt?
Fan - det var lika jävla bra att det blev som det blev!
Å förresten så snodde jag dikthelvetet från farsan!
Gooodbajs å hej då!