Vandrar mot okänt mål igen

Står mitt i ingenting i mitt liv

Det enda jag vet är att det gör ont

Varje morgon gryr det enda jag vill

är att dra täcket över mig

Krypa ihop försvinna in i dimman  

Försvinna från kännandet som känns ändå

Försvinna från en ovisshet till en annan ovisshet

När kl är 09 och jag har gått upp sen äter frukost

snart är kl 10.00 då tänker jag vad ska jag göra

av resterande vakna timmar idag

inom mig så vill jag inget alls

medans oron fortsätter

 att gräva allt djupare

inom mig

Finns det nått bortom oro

Flykt men vart skall jag ta vägen då

In i en annan dimension

Där nya förutsättningar finns att tillgå

Väntar på en

stund av ro igen

Men det enda som stillar

Är xanor nu när det är som allra värst