~

ser rätt in i en vägg. nä genom den. tänker att det är nog inte så grått i himlen som här i rummet.
ja det är brist på fokus. jag nådde inte det jag önskade nå och det stör mig ganska mycket fast jag intalade mig att det bara var ett litet delmål på vägen. det stör mig att det stör mig också.

jag har en bok vid sängen. en självhjälpsbok i att hantera irritationer så jag vet verkligen h.u.r många små irritationer det finns. jag vet mer nu än innan jag började läsa.

sen ser jag att tapeterna här är gröna och sliskigt bruna. genast kommer jag av mig i himlatankarna. inte bara i funderingarna på bokens underliga påverkan som mer ställer till det än fixar min irritation. himlen kan vänta. komma av sig är också en sak jag läst i boken om. men det får vänta tills nästa lässtund.
jag brukar läsa när livet känns grått och utan irritationer. då har jag nåt att tänka på för det är ganska tomt utan irritationer också. när jag tänker efter. kanske tur att rummet ser ut som det gör.

på nåt sätt gör dom här färgerna att jag mer känner än tänker. för mig måste det betyda att mitt rum är ett helvete och att helveten är bättre att känna i än himlar eftersom himlen är så lätt att tänka på när jag är ofokuserad. så jag antar den ståndpunkten. mitt rum är ett helvete. ett vargrönt och sliskbrunt helvete.
nu kan jag återgå till att tänka på mina irritationer. speciellt på en av dom sista. den om delmålet.

det har åtminstone fört något gott med sig ändå att jag inte nådde det. jag slipper tapetsera om rummet för jag gillar grått. återstår bara min oförmåga att fokusera men det problemet löser sig när jag har behov av att byta tapeter.

~