I en helt vanlig och ganska normal takt kom jag från matrummet och gick igenom hallen.
Väggarna var så där intetsägande vita, den där vita färgen som man inte lägger märke till. Det hade jag nog inte gjort nu heller om det inte var för den där svarta flugan som satt där och stirrade på mig.
Ja jag kände mig iakttagen och sneglade bekymrat när jag gick förbi. Det verkade som att vinddraget från min kropp störde lite för jag såg hur han började skaka på sin ena vinge litegrann.
Jag svepte runt med min blick i jakt på en flugsmälla. En instinkt sa mig att jag borde döda den där lilla vingbeklädda äckelpottan.
Mina steg följde min blick och endast platsen bakom tapeterna var ovandrad av mig. Jag stanna till mitt i hallen, tittade på flugan en stund. Det såg ut som att han log och jag ville inte le tillbaka. För att le mot en fluga anses säkert som ett tecken på nån märklig sjukdom som inte har fått namn än.
Min blick fick nu vackert följa mina steg när jag bestämde mig för att hämta stekpannan eller vad som helst. Det går inte ha en fluga som beter sig så på en vägg mitt i en hall. Absolut inte när den ler...
Min desperation knackade ovarsamt på axeln när jag rev i skåpen och tanken slog mig då...jag är säkert galen...säkert mer galen än flugan på väggen i hallen...
Jag sprang tillbaka till hallen. Där var han.
Med en kaxig min ställde jag mig alldeles nära och sa att jag äter skitar som dig till frukost även när jag är mätt! Inte en min rörde han, inte ens ett kvävt skrik kunde jag höra.
Osäkert backade jag bakåt...då såg jag hur han spärrade upp vingarna och stirrade på mig med en ilsken blick. Nu vart dyra råd goda så jag sprang iväg efter min vackraste kristallvas, snabbt tillbaka mot hallen igen.
Där mötte jag den där jävla flugan, han flög rakt emot mig och hade jag inte varit snabb med att ducka så hade han krockat med mig.
Men nu duckade jag och sprang sedan efter, han flög mot balkongen i ett rasande tempo men jag var lika snabb.
Dörren var öppen så han satte sig lite galant på översta räcket och hånskrattade åt mig. Ja jag tror han lipade åt mig också.
I ett stort kliv hoppade jag upp för att få tag på honom...men jag halkade visst och ramlade ner i asfalten. Ja det tog inga tider att dö...den saken vet jag nu. Men att det skulle vara en fluga som dödade mig...det hade jag inte trott innan.
Nu vet jag bättre och i nästa liv så kanske jag hatar flugor...?