Jag är som flykt
ett oväsen utan tystnad

Jag gömmer min syn
i det osynliga

Jag glömmer mitt liv
i det påtagliga

Jag smälter ihop med
omgivningen

Jag irrar i undergångar

Jag styckar mitt kött
till rinnande delar

Jag nynnar
skräckfyllda sånger

Jag är som flykt
ett oväsen utan beständighet

Som en spillra
av kantstött DNA
av lösryckta trådar

Jag är en endaste vilsen väg
i det för alltid bortsprugna